Den ouppklarade smaken

Jag minns den där kvällen tydligt, trots att maten aldrig smakade som den borde.

Karin hade tagit med sig en hemlagad rätt till middagsbjudningen, en rätt hon pratat om i veckor - en blandning av kryddor som skulle vara en överraskning för alla.

Men när alla satte sig till bordet och smakade, blev det inte jubel utan tystnad. Smaken var svår att placera, en samling kryddor som inte riktigt gick ihop. Det var som om något saknades, men ingen kunde sätta fingret på vad.

Jag gick runt till gästerna och försökte få deras reaktion. "Vad tycker du?" frågade jag en efter en, men svaren var bara svaga leenden och undvikande blickar.

Efteråt pratade vi om det. Karin kände sig besviken, inte över att det inte var perfekt, utan för att ingen verkligen kunde säga vad som var fel.

Det blev en slags gemensam gåta, något vi alla bar med oss när vi såg tillbaka på kvällen. Vad var det i maten som skapade en sådan förvirring? Kanske var det en krydda som råkade blandas fel, eller något som inte passade i kombination.

Jag funderade på hur ofta i livet vi stöter på situationer utan tydliga svar, där förståelsen är lika mycket en känsla som ett ord.

Och även om vi aldrig löste mysteriet med smaken, lämnade det oss en påminnelse om att inte alla upplevelser behöver förklaras eller kategoriseras – ibland räcker det med att känna efter och acceptera det oväntade.