Ljusen på marknaden

De färgglada lamporna över marknaden blinkade svagt när Mikael gick mellan stånden med händerna i fickorna.

Han hade inte planerat att handla något, men den ljumma kvällsluften och doften av kryddor drog honom längre in i folkvimlet.

Vid ett litet bord med handgjorda ljus stannade han länge. Han brukade aldrig köpa sådana saker, men något med doften av vanilj och kantarell fick honom att stanna upp.

När han sträckte sig efter ett ljus, råkade han slå till en burk som föll till marken med ett högt krasande ljud. Marknaden tystnade några sekunder och Mikael rodnade.

Men istället för ilska såg han att affärsinnehavaren log och sade: ”Sånt händer, men du måste bli mer försiktig om du vill ha något fint här.”

Mikael kände sig lättad och de började prata om olika dofter och färger.

På väg därifrån insåg han att han egentligen inte behövde köpa något. Det var det oväntade och små händelser i vardagen som ibland gav mest färg åt tillvaron.

Han log för sig själv och gick vidare, med en ny känsla av att ibland är det inte målet med något man söker på marknaden, utan själva upplevelsen av att gå bland ljusen och folket.

Det fanns egentligen inget som behövde lösas just den kvällen, bara en enkel påminnelse om att ibland är det okej att bara vara där och låta världen vara som den är.