📖 You are reading the free text version. Get our mobile app for 🎧 audio narration, 💬 speaking practice, 🔄 instant translations, and 💾 vocabulary saving to enhance your learning experience.
Varje kväll brukade jag gå längs den stora bron som lyste upp hela staden. Det var min stund att tänka, när stadens brus kändes fjärran och allt blev stilla under lampornas sken.
En kväll såg jag henne sitta på en bänk, med en bok i handen men blicken långt bort. Jag gick fram och sade hej, mest för att bryta min ensamhet.
Vi började prata om allt möjligt och märkte hur likt våra liv var trots våra olikheter. Hon berättade om sin kärlekssorg, och jag om mitt hjärta som alltid varit svårt att förstå.
Istället för att fortsätta vandra varje för sig, delade vi tystnaden och staden tillsammans. Vi behövde inte lösa våra problem, bara vara med varandra just då.
När jag såg henne gå bort från bron den kvällen, kände jag en oväntad värme. Kanske är det nog ibland att någon lyssnar utan att döma.
Vi vet inte vad som händer nästa gång, men jag har en känsla av att just den kvällen på bron var början på något nytt – kanske inte en kärlekshistoria, men en slags djup förståelse mellan två ensamma själar.
This story contains important vocabulary that you could be learning! Our mobile app provides audio, speaking practice, instant translations, vocabulary saving, and progress tracking.