Sommarens tystnad

Det finns en speciell sorts tystnad som bara sommaren kan ge, och den satte Anna i en ovanlig sinnesstämning när hon steg ut på sin balkong den morgonen.

Grannarna verkade som bortblåsta, och luften kändes tjock av stillhet. Hon hade alltid älskat stadens ljud, men just idag välkomnade hon tystnaden.

Anna bestämde sig för att skriva ner sina tankar. Pennan rörde sig långsamt över pappret medan hon försökte fånga känslan av att vara ensam utan att känna sig ensam.

Efter timmar av skrivande hörde hon plötsligt ett svagt ljud genom fönstret – en katt som jamade långt bort. Det påminde henne om att livet fortsatte även i stillhet.

Hon reste sig och tittade ut över hustaken där solen målade allt i guld. Det var som om denna dag utan något särskilt krävde mindre och erbjöd mer på samma gång.

Istället för att fylla sin tid med aktiviteter insåg Anna att det ibland behövs sådana dagar för att riktigt känna livet — inte genom händelser, utan genom närvaron av ingenting som stör.

Hon avslutade sin dag med en enkel middag och en lång promenad i kvällsluften. Inga större beslut togs, inga problem löstes, men en märklig sorts ro hade bosatt sig inom henne.

Kanske är det just i tystnaden vi finner oss själva, även om vi inte alltid förstår det direkt.