Ljudet från vinden

Det var sent på kvällen när Elsa satt ensam i sitt barndomshem, lyssnande på det svaga ljudet från vinden i takbjälkarna.

Huset var stort och tomt sedan hennes föräldrar flyttat till äldreboende i stan. Hon hade kommit hit för att städa och ta reda på gamla saker, men hennes tankar var någon annanstans.

Plötsligt hörde hon ett knarrande ljud ovanför trappan. Elsa reste sig och gick försiktigt upp. På vinden såg hon flera lådor med saker från hennes barndom, något hon inte väntat sig att hitta.

När hon öppnade en låda låg där en gammal dagbok från hennes pappa. Hon började läsa och fann berättelser om hans egna barndomsminnen och drömmar, många som hon aldrig hade hört talas om.

Men dagboken avslutades plötsligt, mitt i en mening. Elsa kände en stark känsla av att det fanns mer att förstå, något som aldrig riktigt hade sagts inom familjen.

Istället för att försöka hitta fler svar den kvällen satte Elsa sig vid fönstret och blickade ut över den tysta trädgården. Ljudet från vinden blandades med hennes egna tankar.

Hon hoppades att vinden kanske bar med sig mer än bara ljud – kanske också minnen och känslor som väntade på att bli upptäckta en annan gång.

Den kvällen somnade Elsa med en ny känsla av närhet till sin familjs historia, men också med insikten att vissa saker lämnas öppna, utan svar.

Och ibland är det nog så det ska vara.