En dag med färger och ljud

Varje år har staden en dag där många människor visar sina egna kulturer.

Jag heter Lina och är tio år. Idag går jag till torget där festen är. Det finns många saker att se och höra.

Flera personer dansar i färgglada kläder. Några spelar musik. Lukten av mat spretar i luften, och det är svårt att välja vad jag vill prova.

Jag ser en man som bär en hatt och en kvinna med en fin klänning. De berättar för mig om deras land och varför de firar.

Men något sker som gör mig förvirrad. Jag hör ett nytt ljud, något som låter högt och ovanligt.

Det är trummor från en annan plats som blandas med sången. Jag försöker förstå men det blir svårt för öronen. Folk runt mig ler, men jag vill fråga varför ljuden är så olika.

En äldre dam ser min fråga i ögonen och säger: ”Alla har sina egna toner och färger. Ibland kan det kännas konstigt, men det gör allt mer spännande.”

Jag tänker att kanske behöver jag inte förstå allt direkt, men bara lyssna och känna.

Solen går ner och festen fortsätter med sång och skratt. Jag känner mig glad och nyfiken på världen bortom min stad.

Idag blev jag del av något stort, fast jag inte förstod allt. Jag vet att alla kulturer låter och ser olika ut, och det är okej.

Kanske är det bästa med dagen att jag fick känna och tänka, utan att behöva svar på allt.

Det var en dag med färger och ljud som jag inte glömmer.